Foto: Erik Hansson Blomrika vägkanter och kraftledningsgator kan vara lika artrika som betesmarker om de sköts på rätt sätt. Vägar utgör dock tydliga hinder för humlor. Annons Det finns ungefär km vägar i Sverige, men bara ungefär 10 procent av dem har blomrika vägkanter. Om två meter av vägkanten sköttes med naturvård i åtanke skulle lämpliga livsmiljöer för pollinatörer kunna öka med ungefär hektar. Det skulle skapa ett visst substitut för alla de artrika gräsmarker som försvunnit från Sverige när de växt igen med skog eller odlats upp i jordbruket. Det finns med andra ord en stor potential i våra vägkanter runt om i landet och det har Juliana Dániel-Ferreiras undersökt i sin doktorsavhandling på SLU.
Artrika vägkanter Vi sköter om våra artrika vägkanter för att bevara artrikedomen och gynna den biologiska mångfalden. En artrik vägkant är ett område vid sidan av vägen som har högre naturvärden och där det kan finnas skyddsvärda, hotade eller rödlistade arter. De artrika vägkanterna består ofta av ängs- och betesmarksflora som trivs i näringsfattig jord och som gynnas av slåtter. De är viktiga livsmiljöer för många växt- och insektsarter som trängts undan från det moderniserade odlingslandskapet. Det som är skyddsvärt i en artrik vägkant kan vara enskilda hotade arter eller den samlade artrikedomen. För att få kunskap om vilka vägsträckor som är artrika utför vi inventeringar med jämna mellanrum. Vid de sträckor som utpekats som artrika anpassar vi vägunderhållet samt genomför riktade åtgärder så att artrikedomen kan bevaras.